Sträckan vi ska gå idag är inte alls lika lång och vi behöver inte ha så bråttom iväg. Nyttig träning för C att ta det lugnt på morgonen. 🙂
Kvällen innan har vi köpt bröd av stugvärden och det sätter vi i oss till frukost innan de vanliga bestyren tar vid. Packa och städa. Om stugvärden säger att torkrummet är i första dörren till höger så kan man ju kolla i just den dörren som är först…..
Vädret verkar helt OK för vandring och jag funderar på att packa ner regnkläderna, det känns smart då. Även om temperaturen bara är 11 grader ute.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi ger oss iväg. Före oss har det gått ett par som pratar engelska (vi får senare veta att de är tyskar) och efter oss kommer det ett par schweizare. Det känns bra att vi är flera om är på väg samma väg. Vi går bort mot bron och sedan börjar det gå uppför.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Stugvärden i Kisuris sa ju att det inte var någon snö kvar men det kan vi se att det är. Vi har också träffat en dam som är på väg åt andra hållet som har berättat att det är mycket snö och att hon har haft svårt att hitta. Idag kommer vi att passera vandringens högsta punkt, väldigt nära 900 meter över havet.
Ganska snart bär det av uppåt. Idag är det verkligen bara ett krön vi ska över men det är långt bort.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Till en början går det lätt att följa stigen. Stundtals ligger molnen så lågt att vi i stort sett bara ser stigen men vi knatar på. Ungefär halvvägs upp för backen börjar det regna kraftigt. Det är bara att dra på sig regnstället.
Efter ungefär 4 kilometer kommer vi fram till ett stort snöfält. Vi går efter tyskarna och ser att de går ner sig i blötan och de signalerar att vi ska försöka gå runt. Vi får göra en stor runda för att komma ut på snöfältet eftersom smältvatten rinner både över och under snön och gör att det nästan omöjligt att ta sig fram torrskodd. P blir både blöt och kall och vi går till en liten ö som sticker upp ur snön där vi byter strumpor, tar på fleecetröja och äter (under protest) lunch.
Nu går det lättare att gå vidare över snön men det är svårt att veta vart man ska. Allt är vitt, de spår som eventuellt fanns över snön har försvunnit när det regnar och jag väljer att slå på GPSn för att hitta rätt väg. Det regnar mest hela tiden så jag fokuserar på att hitta rätt, välja bra väg och kolla att P mår bra så därför blir det inga bilder tagna.
Till sist har vi passerat högsta punkten och det blir mer och mer barmark och går utför.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det luriga nu blir att snöfälten inte alltid bär. Ni kan ju gissa själva om den som är tyngst i sällskapet är den som trillar igenom flest gånger! På vägen ner blir vi attackerade av en ilsken fjällabb. Jag har mina stavar i händerna och försöker jaga bort den samtidigt som vi småspringer framåt. Måste den ha bo just vid leden?
Jag har gjort en tankemiss i kartläsningen och det är att tro att vi är nästan framme när vi passerar bron. Vi kommer dit och regnet har övergått i duggregn och dimma men vi har en bit kvar.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi stannar och fyller på energi för att gå vidare. Återigen är det kulle upp och kulle ner och dimman drar in så att man nästan inte ser något alls. Sträckan från bron till stugan känns ganska seg och jobbig även om det inte regnar längre.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dimman tätnar men till sist når vi stugorna som ligger strax bredvid ”byn”. Vi träffar stugvärden som visar oss till en stuga. Senare kommer schweizarna och flyttar in i samma stuga.
Vi steker pannkakor till middag och lyckas utlösa brandlarmet ett par gånger innan vi monterar ner brandvarnaren.
Vi går en liten tur till kyrkkåtan och tittar på den innan det blir kortspel och en tidig kväll i säng. Våra rumskamrater går och lägger sig och när man bor i en pytteliten stuga är det inte tal om att göra annat själv.
Total sträcka: 13,6 km
Total tid: 5:10